Home is where the heart is

Jag växte upp i ett härligt trevåningshus bredvid Londons berömda grönområde Hampstead Heath. Jag var mycket lycklig där tills det var dags att flytta ut. Då började min ökenvandring genom ett stort antal mer eller mindre sunkiga lägenheter runt om i London.

Det är nog inte förrän man flyttar hemifrån som man förstår hur viktigt ett riktigt hem är. Ett tag bodde jag med ett gäng irländare i en av de fattigaste delarna av East End. Toan fanns på gården och vi fick sätta en magnet över gasmätaren för att ha råd med värmen. Colm Meaney, den enda som orkade laga mat, blev filmstjärna (The Commitments, Star Trek etc.) och bor granne med Jack Nicholson i Hollywood numera.

Så långt har jag inte kommit men jag har i alla fall hittat hem. Egentligen har jag nu två hem, en skön gammal läckande villa i Svartbäcken och en härlig gammal lutande teater på Trädgårdsgatan.

Freud skrev någonting om att när man drömmer om hus så betyder det trygghet. Jag drömmer ofta om vårt hus i Hampstead. Ibland när jag har svårt att sova ligger jag i sängen och försöker ta mig genom alla dess rum. När jag har kommit ända upp till vinden kan jag äntligen somna och drömma om en tid när man var ung och livet var en baggis.

Låt Regina vara ett andra hem för er denna vår. Dörren är (nästan) alltid öppen.

Paul Kessel
Teaterchef och Svartbäcken trogen

Tidigare krönikor 2011:
Augusti >>


Tidigare krönikor 2010:
December >>
Oktober >>
Augusti >>
Februari >>

Tidigare krönikor 2009:
Januari >> 
Februari >>
April >>
Juli >>
December >>