Fredrik Lundkvist är vd, sportchef, entreprenör och författare. Han har utbildat sig till både historiker och ekonom. Och redan under utbildningen, säger han, pågick en ständig dragkamp:
känsla mot förnuft.
- Förnuftet vann. Det blev en vanlig karriär.
Men skrivandet försvann aldrig. Tvärtom.
- Egentligen ser jag mig själv som författare. Det är det jag borde vara.
När han bestämde sig för att skriva sin egen version av Doktor Glas tog han därför fasta på just det som skavt:
Att två skådespelare inte bara skulle dela på texten utan på två sidor, två personligheter, i doktorn..
Glas blev två.
En som handlar. En som iakttar. En som känner. En som tänker.
- Ett helt nytt manus, men nära romanen. Jag ville absolut inte göra en modern tolkning utan en föreställning på Söderbergs original. Min måttstock var Edvalls manus och succé. Jag såg framför mig ett manus och uppsättning som blev det nya ”Glas”-manuset” för scenen”, berättar Fredrik. - Men inte läsa upp romanens text utan bidra med ett djup, en reflektion om den och Människan.
Tanken att dela upp doktorns personlighet i en förnuftsstyrd och en känslostyrd sida, och motsvarande roller, som ett sätt att åskådliggöra de inre krafter som strider inom en människa växte hos Fredrik under nästan ett års tid.

Men att komma på en idé för en föreställning är en sak. Att skriva det för scen är en annan.
Första utkastet?
- Katastrof, säger Fredrik.
Texten blev litterär. Vacker, kanske - men ospelbar.
- Jag minns första gången vi läste manuset. Det var på video och jag insåg mycket snabbt att här fanns en utvecklingskurva hos mig att gå från litterär text till scenmanus som var tvungen att vara mycket snabb.
Det blev början på en lång process. Omskrivningar. Läsningar. Små förflyttningar. Att gå från tanke till handling - precis som Glas själv tvingas göra.
Från litterär text till manus. Från manus till scen. Det är en oerhörd process.
- När jag väl hade ett manus som kändes hyfsat bra när vi läste på distans hamnade vi sedan på scen. Då insåg jag på riktigt vad den fysiska scenen och skådespelare gör med en text. Vissa delar framtod plötsligt som hopplösa då Ola och Ingvar var på scenen och vissa delar kunde tas nytt och bättre grepp på. ´Jag vet inte vad jag gör här´, kunde någon av dem säga om de stod overksamma en stund eller hade en text att läsa men utan att förmedla något, berättar Fredrik och skrattar.
Men många iterationer senare kändes manuset bra. Ändå höll det på att falla hela vägen fram till genrepet.
- Vi fastnade igen, på ett par ställen i manuset där vi i en kamp mot klockan – och vår sans tror jag - stångades med att något inte funkade.
Den natten sov han inte.
Men någonstans där, i det som inte skulle gå, föll det på plats.
- Det här är ett mirakel, sa Ingvar efter premiären. Det ska inte kunna bli så här bra, menade han. Den stunden var en mycket viktig stund för mig. Jag hade gett mig ut på detta vågstycke och vi tre hade kämpat tillsammans med tvivel, stundtals eufori och så mer tvivel. Nu stod vi där och kunde knappt tro att vi lyckats.
Kanske är det inte så konstigt.
För ibland krävs det en människa som redan lever i flera roller - för att fullt ut förstå en som är delad i två.
Mer info och biljetter till föreställningen finns här!